degonatta

Som alla vet så brukar man säga att när allt skiter sig så vet man vilka ens vänner är. Men det funkar åt andra håller också. När det skiter sig för ens vänner så vet man vilken typ av vän man själv är och vilken typ av vänskap man har.
När en av ens vänner mår dåligt och man VILL sitta uppe hela natten och prata med personen och reda ut problemen, inte bara något man säger för att trösta, då är man en riktig vän. Om en vän kan dela alla detaljer med dig och du i varje steg kan känna igen dig och förstå varenda känsla, om du vet vad din vän ska säga utan att personen behöver säga det då har ni en underbar vänskap som ska vårdas ömt.

En sådan vänskap har jag med Sara. Hon kan säga ett ord och jag vet precis vad hon tänker och vad hon kommer säga och göra här näst. Det finns inte en känsla, en tanke eller händelse som Sara går igenom som jag inte känner med henne. Utan den vännen är jag inte hel. Vad som helst kan hända, men våran vänskap står ändå kvar.
Den psykiska närhet jag delar med Sara är något som påminner om den "kontakt" tvillingar ska ha. Man gör samma saker, tänker lika osv. Så har jag och Sara det och utan den kvinnan klarar jag mig inte.