degonatta

Ska börja detta inlägg med att säga grattis till min vän Veronica som fyller 28 idag. Grattis vännen !!Njut av ditt dubbla bubbel-badkar och torra tack. ;)

Enu en dag med vackert väder. Vad är detta? Helt underbart, tre dagar med sol. Nästan så man inte behöver åka utomlands. Fast det gör man ändå.
Idag besämde jag och M att vi ska åka till Spanien i Mars,ska bli så skönt.

Har äntligen kommit igång med projektarbetet. Psykologi blev huvudämnet. Tycker det är otroligt intresant och roligt. Får se hur det kommer att gå. Alltid lättare att jobba med något som man finner intresant än något man måste göra.
Tur att man får välja det ämne man vill att projektet ska kretsa kring.

Annars har dagen varit lugn. Tog en promenad i morse till Hemköp och handlade lite mat, nudlar,godis,bödnor, baicon och liknande.
Har även haft en del trevliga pratstunder med olika personer idag, språkpolisen m.m

Idag gör min trollstav inte alls ont. Märker knappt av den.

En annan sak som är väldigt skönt med staven är att jag inte behöver oroa mig för några biverkningar. Staven innehåller samma hormoner som mina piller gjorde. Så min kropp är ju redan vad vid det staven har att ge mig. Däremot kan en viss oinbjuden gäst försvinna helt nu eftersom den endast varit där pga mitt misskötande av pillerintaget. Så låt oss hoppas.

Låg och vilade lite idag på dagen. Rätt som det är så hör jag ett barn skrika. Först trodde jag att det var en katt, men efter att ha lyssnat ett tag insåg jag att det var ett litet barn. Eftersom jag är en människa av det kvinnliga könet så satte mina modersinstinkter genast igång. Så jag for upp ur sänger och gick ut på bakgården för att se vart skriket kom ifrån. Jag hittade ett litet barn i en vagn två dörrar ifrån min egen. Den skrek inte efter mat eller blöjbyte, utan detta stackars lilla barn skrek av panik. Ensam, rädd och kall. Så jag gick genast runt till grannens ytterdörr och knackade på. Dom öppnade och stirrade lite konstigt på mig.
- ursäkta, men det ligger ett litet barn på eran veranda och skriker huvudet av sig. Det kanske är dags att gå och titta till den.
Mamman till barnet som öppnade dörren sprang genast till baksidan, utan att säga ett ord, och hämtade det skrikade barnet. Efter ett par sekunder kommer hon mot dörren och säger upprepade gånger:
-tack, tack så mycket.

Vet inte om det var något allvarligt fel på ungen. Men man kan ju tänka sig själv hur det skulle kännas att vakna upp ensam, på ett mörkt ställe där man inte ser någonting, och där det är 10 minus grader. Burrrr. Nej, hoppas dom lyssnar lite bättre efter barnets skrik nästa gång.

Nu blir det till att titta på Tv .

På återseende.